Efterlyser helhetsperspektiv inom psykisk vård
"Forskare vid Linköping och Lunds universitet har studerat självskadebeteende och självmordsförsök hos 3 000 tonåringar i nionde klass. 38 % av ungdomarna hade gjort en självskadande handling utan avsikt att dö. 0,9 % hade gjort självmordsförsök och 5,7 % hade utfört både självmordsförsök och självskadande handlingar. Dessa grupper hade signifikant fler svåra livshändelser och traumasymtom än ungdomarna som utfört icke suicidala självskadehandlingar."
Texten kommer från en artikel i tidningen Psykisk Hälsa (läs artikeln här). Förutom att det är otroligt sorgligt att en så stor mängd ungdomar skadar sig och försöker avsluta sina liv, så fastnar jag på en mening i den här texten.
"Dessa grupper hade signifikant fler svåra livshändelser och traumasymtom..."
Det här är viktigt att komma ihåg, och det bekräftar min tes: psykisk ohälsa och sjukdom är ingenting som uppstår fritt från sammanhang, och bör därför inte behandlas fritt från sitt sammanhang heller. Psykisk ohälsa är inget som bör medicineras på samma sätt som t.ex. en infektion.
Att medicinera en ung människas ångest och depression, när orsaken till symptomen ligger i miljö, levnadsförhållanden, tidigare trauman och påfrestningar är absurt och trångsynt.
Att medicinera en människa som mår som den gör pga att den varit eller är med om sexuella övergrepp, misshandel eller stor sorg, känns väldigt fel för mig.
Medicin kan vara en kortsiktig nödinsats i ett akut skede, men jag hoppas att behandling av psykisk ohälsa skiftar från individfokus till helhetsperspektiv. För att få till ett långsiktigt tillfrisknande måste både kropp, själ, psyke, miljö och för patienten betydande relationer läkas.
Jag hoppas också att det finns forskare och politiker som lyfter blicken från symptomen och undersöker hur vi kan påverka orsakerna till att samhället, och människors mående, ser ut som de gör.
Själv tror jag att orsaken till destruktivt och våldsamt beteende är grundkänslorna "Jag är inte älskad", "Jag är inte accepterad", "Jag är inte sedd" och "Jag är inte värdefull". Det är DÄR jag tror att vi måste lägga krutet för att få till en större ändring i samhället. Vi måste lära människor att älska sig själva! Vi är alla bara små barn innerst inne.
Kommentarer
Trackback
