Det blev bättre tillslut, trots allt

Mitt syfte med att starta den här bloggen var att visa människor som lider av panikångest att det går att ta sig ur det. Jag minns när jag precis hade drabbats, hur mycket det betydde för mig att läsa om människor som haft det som jag, och blivit bra igen. För det är lätt att tappa hoppet när man är mitt i helvetet.
 
Jag satt precis och läste några andra bloggar om panikångest och insåg hur otroligt långt jag har kommit och hur lite jag egentligen minns av hur det var när det var som värst. När hela livet bestod av panik, dödsskräck och tärande ångest. När hela kroppen gjorde ont.
 
Och det är ju positivt att ha kommit till den punkten, att man knappt minns! Samtidigt får det mig att fundera på hur jag ska skriva om det här. Jag vill ju skriva om vad jag varit med om och hur jag tagit mig ur det.
 
Jag får nog ge det lite tid, och låta historien komma fram i den ordning den vill komma fram.
 
Det här är terapi för mig.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0