Blev precis tipsad om den här boken av Anna. Jag har inte läst den själv, men har varit nyfiken på att läsa den förut. Ser på nätet att den fått jättefina recensioner och hjälpt många. Så jag tipsar vidare om den här!

 

 

 

 

 

Idag tog jag mod till mig och ringde en av arbetsgivarna som jag sökt jobb hos. Det var sista ansökningsdag i fredags och det är "tillträde snarast" på den tjänsten, så jag ville ringa och tala om att jag finns typ.

 

Jag fick veta att de fått in 183 ansökningar som de kommer att gå igenom imorgon och att de kommer att börja med intervjuerna på fredag. Snabba ryck!

 

Åtta personer ska bli kallade till intervju. Hoppas på att vara en av dem!

 

♥

 

 

För drygt två månader sen gick jag på mitt första möte med självhjälpsgruppen. Det kändes som ett bra nästa steg i mitt tillfrisknande, och hittills känner jag att det gett mig mycket. Med självhjälp menas att det inte finns någon professionell behandlare eller terapeut i gruppen, utan de som kommer på mötena hjälper varandra genom att dela med sig av sina erfarenheter till varandra. Den gruppen jag går i är baserad på 12-stegsprogrammet.

 

12-stegsprogrammet är ett praktiskt program för personlig utveckling och tillfrisknande. De flesta som "arbetar" i de 12 stegen, som det kallas, gör det med hjälp av en sponsor. En sponsor är en person som själv har gått igenom de 12 stegen och som tack vare det blivit hjälpt med sina problem.

 

Förra veckan träffade jag min sponsor för första gången. Jag hade blivit tipsad om henne av en gemensam vän. Steg 1, 2, 3 hade jag redan klarat av, och har därför nu börjat jobba med fjärde steget. Uppgiften jag arbetar med just nu är att skriva ner en lista på alla människor som någonsin skadat mig på något sätt... Listan blir lång! Tanken är att man ska förlåta alla som man varit arg på för att befria sig själv.

 

Parallellt med det här har min grupp bestämt sig för att starta en steggrupp. Vi är några stycken som kommer att stanna kvar efter varje möte på tisdagar och jobba aktivt med stegen. Och det första mötet är idag! Mycket som händer nu...

 

Jag inser att arbetet i stegen kommer att kräva en hel del mod och uthållighet.

 

Tur att jag inte är den som ger upp i första taget...

 

♥

 

 

Idag började jag Deepak Chopra och Oprah Winfreys 21-dagars meditationsutmaning. Känns jättebra! Så nu blir det 15 minuters meditation varje dag.

 

Det är inte för sent att anmäla sig än.

 

Nu har det hänt mycket i livet! Det märks eftersom jag inte uppdaterar här lika ofta. Jag har varit ute, träffat folk, sökt jobb, kommit igång lite mer. Det känns jättebra. Och små stunder av under så har jag känt flow. Att jag varit mig själv 100 procent. En sån himla underbar känsla!

 

Mer sånt tack!

 

♥

Jag är kompetent, jag är villig, jag har massor att bidra med!

 

Jag tycker att det är dags att min framtida arbetsgivare hittar mig nu.

 

♥

En av de värsta känslorna jag vet är känslan av att inte leva. Av stillastående. Av meningslöshet. En sån känsla har jag idag... Jag är trött. Inte så konstigt kanske, med tanke på hur intensiva de sista åren har varit.

 

Samtidigt finns det saker jag behöver ta tag i och som pockar på. Hmm.

 

Andas. Allt löser sig.

 

♥

 

 

 

Det har varit några intensiva dagar sen i fredags. I lördags åkte jag och hälsade på min älskade på dagen (så himla fint!), och på kvällen var jag och Ines på Bar Brasils carnaval. Den hålls en gång om året vid den här tiden. Det var så grymt roligt! Jag älskar att dansa och fick dansa både samba, salsa och bachata. Så många minnen från Latinamerika som vaknade till liv!

 

Jag träffade också på mina två ex som skulle spela på carnavalen (deras afrohiphopgrupp slog igenom stort i Sverige förra året). Först kändes det lite jobbigt att dem var där, men vi hälsade på varandra och det gick bra. Det var dock lite den där känslan "Now you're just somebody that I used to know"... Men det som känns skönt är att när jag släppte dem och allt de stått för i mitt liv, kom min nuvarande pojkvän in i mitt liv - och han passar den jag är idag mycket bättre. Är SÅ tacksam för det! Tack universum!

 

Igår var det möte med självhjälpsgruppen. Det kändes lite nervöst att gå dit efter mitt break down förra veckan, och det var inte så många som kom. Vi var bara tre stycken som satt och pratade istället för att ha ett regelrätt möte. Men det var också givande.

 

På kvällen åt jag middag hos mamma och pappa tillsammans med syrran och hennes kille Jocke.

 

♥

 

 

Den 11 mars startar en GRATIS meditationskurs över nätet ledd av Oprah Winfrey och Deepak Chopra. Alla deltgare får varje dag en guidad meditation (ljudfil) skickad till din mailadress. Varje meditation är 15 minuter lång.

 

Jag har registrerat mig och ser verkligen fram emot att få sätta igång den 11 mars!

 

 

♥

 

 

Förra våren när jag var engagerad i medborgardialogen här i Jordbro kom jag i kontakt med en man som heter Jörn Hammarstrand som är fd sjökapten, författare, socionom och ekonom (läs mer om honom här). Han har nu dragit igång ett initiativ som kallas för "Omställning Jordbro" som syftar till att verka för miljö och hållbar utveckling, och tillfrågat mig om jag vill sitta med i styrelsen och driva frågor kopplat till psykisk hälsa.

 

Idag hade vi första mötet tillsammans med Miljöverkstaden här i Jordbro. Känns spännande!

 

Måste bara se till att inte ta på mig för mycket.

 

♥

 

Saker är på gång. Jag känner det. Jag söker jobb, jag har mer energi. Jag träffar inspirerande vänner som stärker mig och jag börjar känna mig mer levande och fokuserad. Jag har blivit erbjuden att vara med och arbeta (ideellt) med ett initiativ för hållbar utveckling här i Jordbro, där mitt fokus skulle vara psykisk hälsa. Möte om det på fredag.

 

Jag känner att jag hittat rätt i självhjälpsgruppen och har börjat få närmare kontakt med de andra i gruppen. Det känns lite nervöst, men jag tar det i min takt. Förändring tar tid, och det är OK.

 

Mitt fokus just nu är att inte tappa bort mig själv i andras behov.

 

Jag bestämmer mitt liv.

 

♥

 

Idag är jag känslomässigt slut efter urladdningen igår och fick ställa in fikat med Kristina. Så skönt att hon är så stöttande och förstående! Nu laddar jag upp för middagen med Jennifer och Julia istället, räckte med en sak. Har inte träffat dem på säkert ett halvår nu, och är så nyfiken på hur det går för dem med allt!

 

Dagens utmaning: att stå för att jag inte är perfekt. Och det är okej.

 

:)

Kom precis hem från mötet med min självhjälpsgrupp. Riktigt starkt möte idag. Det var en sak som hände innan mötet officiellt startade som jag gick igång på. Jag uppfattade att en person i gruppen blev negligerad och avkortad (härskarteknik), och jag reagerade med en enorm ilska. Den var så stark att jag blev rädd. När det var min tur att dela gick hjärtat i 180, min andning var högst upp i lungorna och händerna skakade. Jag hade svårt att prata. Men jag delade det jag kände, vilket ledde till att ilskan och sorgen kom ut tillsammans med en gråt som satt som en fet jävla klump i halsen.

 

De andra i gruppen sa efteråt att de tyckte att jag var jättemodig som delade det jag kände, och att de kände igen sig i det jag sagt. En äldre man sa: "Du berättade om mig, ordagrant" och frågade om han fick ge mig en kram. Det fick han.

 

Puh. Vilken urladdning.

 

 

♥

 

Har precis varit hemma hos min vän Ines några timmar, hon bor också här i Jordbro. Vi knaprade choklad, och uppdaterade varandra om vad som hänt i våra liv under den här månaden som hon rest runt med sin kille i Malaysia, Thailand och Bali. Vi lärde känna varandra hösten 2010 när vi jobbade ihop på Ica Maxi och sen dess har vi varit igenom mycket ihop. Jag är så glad att hon kom in i mitt liv! Hon är en riktig "universumssyster", som vi brukar säga. :)

 

Nu ska jag sätta igång dagens jobbsökande...

 

♥

 

 

När min syster konfirmerade sig så fick alla i hennes konfirmandgrupp varsin Frälsarkrans, som det här armbandet kallas. Varje pärla är en symbol för något och armbandet kan användas för t ex meditation.

 

Jag är inte kristen, men jag älskar den visdom och de budskap som finns i pärlorna.

 

För ett tag sen hittade jag Frälsarkransen som app. Där kan man klicka sig igenom pärlorna och läsa om deras betydelse plus en tillhörande liten bön.

 

 

Gudspärlan En guldfärgad pärla. Symboliserar Gud och är armbandets början och slut.

Jagpärlan En liten vit pärla. Är menad att flytta medvetenheten av sig själv in i ett sammanhang där Gud finns.

Doppärlan En större vit pärla. Är menad att föra tankarna till pånyttfödelse och överlåtelse.

Ökenpärlan En sandfärgad pärla. Är menad att påminna om prövningar och en strävan efter ett "äkta" liv.

Bekymmerslöshetspärlan En blå pärla. Är menad att påminna om det eviga nuet, frihet och ett lätt sinne.

Tystnadspärlor Avlånga pärlor. Är menad att ge en stunds tystnad i den stressiga vardagen.

Kärlekspärlan/Offerpärlan Två röda pärlor. Är menade att symbolisera två sorters kärlek. Kärleken man får och kärleken man ger, offrar.

Hemlighetspärlor Tre små vita pärlor. Är menade att fyllas med personlig betydelse, hemligheter mellan individen och Gud.

Nattens pärla En svart pärla. Är menad att påminna om döden och livets kriser.

Uppståndelsepärlan En större vit pärla. Är menad att peka på livets förnyelse. Uppståndelsepärlan är även hoppets pärla.

♥

 

 

 

Tyckte att både dem här var så himla bra så jag lånade dem från min vän Alexandras blogg.

 

Känner ni igen er?

 

♥

 

Åh jag har så mycket att säga om psykisk ohälsa att jag inte vet var jag ska börja!

 

Psykisk ohälsa handlar för mig om utmaningar i livet. Psykisk ohälsa är helt enkelt livsutmaningar. En person med psykisk ohälsa är en person som dagligen "tvingas" kämpa med sig själv. Psykisk ohälsa är ett känslomässigt lidande. En person med psykisk ohälsa har ofta svårt att hantera livet och relationen till sig själv och andra människor. Psykisk ohälsa beror enligt min uppfattning på en mängd olika faktorer som t ex: gener, sårbarhet (kopplat till ens uppsättning av olika signalsubstanser i hjärnan), uppväxt, relation till föräldrarna och övrig familj (mycket avgörande, eftersom det är där våra identiteter formas), miljö, omgiving, stress (mycket avgörande eftersom stress ofta utlöser psykisk sjukdom) och obearbetade sorger och trauman. En människa med psykisk ohälsa är alltså oftast en människa som varit med om stora påfrestningar i livet. En människa som tvingats vara stark längre än vad kroppen och psyket har resurser för.

 

 

I vissa fall är det säkert legitimt att tala om psykisk sjukdom. När man mår på ett sätt som blir handikappande i ens vardag ligger det väl nära till hands. Men här vill jag bara säga att hur dåligt jag än mått, när jag legat i fosterställning och svettats och skakat av ångest, eller när jag legat apatisk i sängen dag efter dag helt utan energi - så har jag aldrig sett det som att jag varit sjuk. Hur jag har mått har varit en konsekvens av hur jag levt och saker jag varit med om, och min kropp har hanterat det på det enda sätt den kunnat. Istället för att fokusera på så sjukdomsbegreppet tycker jag att det är otroligt viktigt att se människor som friska, fast kanske då med "sjukliga" reaktioner. Jag är idag mycket tacksam för alla de insikter och lärdomar jag fått av att ha mått som jag har mått. Det har varit en smärtsam men samtidigt spännade resa!

 

Det blir mer och mer standard att läkare ordinerar medicin till människor som mår dåligt. Enligt mig är detta endast att prickskjuta symptom, inte att bota orsaken. Och målet måste väl ändå vara att läka en människa i grunden? Gå till botten med varför den mår dåligt och hjälpa den att bearbeta det? I vissa fall är medicinering absolut nödvändigt, t ex när en människa är nära att ta livet av sig eftersom den inte längre står ut med den känslomässiga smärtan. Men spektrumet är mycket brett och jag är övertygad om att det sker en övermedicinering av människor som mår dåligt idag. Ett annat problem med medicinering är att jag tror att det får människor att fastna i en bild av sig själva som sjuka, istället för att se sig själva som modiga människor som möter och tar sig an sina livsutmaningar.

 

Jag menar inte det här på ett nedsättande vis mot "alla andra", utan det jag menar är det här: You never know how strong you are, until being strong is the only choice you have. Alla människor kämpar med att få livet att gå ihop och bli som man vill. Det är ingen lätt match att hinna med familj, jobb, sig själv, träning, hobbys, att ta hand om sin hälsa och diverse vanlig vardagsadministration med handling, tvätt, disk, städning, betala räkningar m.m.. Lider man dessutom av psykisk ohälsa, och därför har svårt att stå ut med sina egna känslor, så känns livet lätt övermäktigt. Kroppen använder otroliga mängder energi för att känna och läka, och man känner sig ofta helt utmattad. Lider man av psykisk ohälsa och förutom det ska hantera alla de vanliga livsutmaningarna måste man vara otroligt stark! Glöm aldrig det! Ofta är utmaningen att orka leva vidare med de känslor man har fullt tillräcklig.

 

Kärlek!

 

♥

 

 

Godmorgonl! Inleder denna härliga morgon med en smoothie gjord av naturell yoghurt, blåbär, hallon och vaniljsocker. Fräscht! :)

Igår var jag hemma hos mamma och pappa. De bjöd på Biff Rydberg (lyxpyttipanna) och öl. Det var jättegott! Sen tittade vi på Burlesque, filmen med Christina Aguilera och Cher. Handlingen var ganska standard Hollywood-style: ung snygg tjej flyttar från småstaden till L.A. och börjar jobba som servitris på en burlesqueklubb, men blir sedan upptäckt som sångerska, förverkligar sin dröm och väljer efter lite intriger den bra killen på slutet. Det stora pluset med filmen tycker jag var dessa två fantastiska sångerskor och deras framträdanden.

 

Myckt gåshud blev det!

 

♥