Hej min framtida arbetsgivare,

 

Jag är högskoleutbildad journalist och etnolog, med fem års arbetserfarenhet  inom informationsområdet sedan examen 2008 (14 års arbetserfarenhet totalt). Jag har arbetat utomlands, ägnat mig åt ideellt arbete samt innehaft styrelseuppdrag. Jag är kunnig i bland annat mänskliga rättigheter, HBT-frågor, SRHR-frågor (sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter), normkritiska maktperspektiv, rasism och diskriminering, psykisk ohälsa och missbruk, samt fattigdomsfrågor (utbildning, hiv/aids, kvinnligt företagande, hunger, katastrofer). Man kan säga att jag är mångfalds- och PK-certifierad. Jag använder gärna hen och en, istället för hon/han och man.

Jag är van att skriva för webben och att arbeta med webbpublicering och layout. Jag har känsla för bilder och bildspråk och är en duktig fotograf och bildredigerare. Jag är van att arbeta med sociala medier och bloggar som verktyg. Jag formulerar mig tydligt och lättsamt i både svenska och engelska, och är van att skriva målgruppsanpassat. Jag pratar och skriver även flytande spanska (har arbetat i Latinamerika).

I mina tidigare arbeten har jag ofta blivit utsedd till ledare i olika former, en roll som jag trivs i och fått mycket uppskattning för. Jag har t.ex. som kassaledare på Ica Maxi ansvarat för att leda, utbilda och motivera 120 kassörer. Jag har även varit ansvarig för volontärer i andra tjänster jag haft, som när jag var projektledare för ActionAids kampanjarbete på tre olika musikfestivaler i Sverige. 

Förutom det så är jag bra på att sjunga, en duktig tecknare, dansar flera olika latinska danser och gillar yoga, simning, boxning och löpning. Min favoritförfattare är Paulo Coelho och min favoritkonstnär Frida Kahlo. Jag har ett genuint intresse för personlig utveckling och har gått i terapi för fördjupad självinsikt och självkännedom.

Jag är en obotlig optimist och är bra på att uppmuntra och peppa människor omkring mig. Jag drivs av att göra en livsgärning som ger bra karma, snarare än av pengar (även fast pengar är jävligt nice ändå). Det är viktigt för mig med en arbetsmiljö som främjar utveckling, ger frihet under ansvar och tillvaratar de anställdas kompetenser. Något annat som jag värdesätter är öppen kommunikation och en platt organisation.

I framtiden kan jag tänka mig att arbeta med personalutveckling, kanske som coach eller terapeut. Författare skulle inte vara så pjåkigt det heller. Eller så kommer jag lägga alla mina värderingar åt sidan och bli hemmafru.

Jag innehar B-körkort sedan 2004.

'Nuff said.

När ses vi?

Kärlek

/S

 

~

 

Arbetsintyg från min förra arbetsgivare:

Sofie Karlström, 850115
Arbetsintyg

Sofie Karlström har under sin projektanställning hos oss presterat så väl att vi utan tvekan kommer att återkomma till henne med erbjudande om anställning den dagen nya behov uppstår.

Sofie har visat upp en grym vinnarskalle i det vardagliga arbetet och jagat och jagat och fångat in och fångat in. Med samordningen av intervjupersoner till fokusgrupper som huvuduppgift skapade hon en trygg plattform för oss att arbeta med i den studie vi tillsammans ledde.

Hon har också bidragit väldigt mycket till analysen av studien, med sin sympatiska karaktär och sina intelligenta tankebanor. Hon har varit varm, rolig, seriös och helt enkelt ett ess på alla sätt.

Carlos Rojas / vd
Miklo Mångfald AB
121217

Här delar jag med mig av en tidslinje av mitt tillfrisknande.

 

Fick min första panikattack i februari. Jag hade då precis avslutat min högskoleutbildning, börjat praktisera som informatör, gjort slut med min pojkvän efter sex år tillsammans, varit förkyld en längre tid, tillbringat en vecka i Madrid och där druckit mängder av alkohol - många stora förändringar/påfrestningar under kort tid. Dessutom bar jag på många obearbetade sorger, var otroligt osäker på mig själv och livrädd för att vara själv. Totalt känslomässigt slut, kan man säga.

 

När jag fick den första attacken var jag helt säker på att det var en hjärtattack och att jag skulle dö. Pappa skjutsade mig till akuten, där de tog blodprov och EKG. De hävdade att jag var frisk som en nötkärna, men att min reaktion förmodligen berodde på stress.

 

Under våren åkte jag flera gånger in till akuten för att jag trodde att jag var döende, men fick samma svar varje gång.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hahaha skrattar gott när jag läser igenom gamla inlägg här och ser att jag skriver om att jag DENNA gång ska försöka stanna kvar med en blogg. MEN. Jag skapade en ny. De verkar ha ungefär ett års livslängd, mina bloggar.

Nu hittar du mig i alla fall på:

www.sofiekarlstrom.wordpress.com

Jag bloggar också för Föreningen Tilia som jag är engagerad i. Tilia stöttar ungdomar som mår psykiskt dåligt. Läs mer om Tilia på deras hemsida www.foreningentilia.se.

 

Hittills i mitt liv har universum alltid gett mig det jag behöver för att ta mig framåt på min väg. Och med universum så menar jag världen, människor, situationer, möjligheter... allt som dyker upp i rätt ögonblick, när jag är redo och mogen för nästa steg. Och jag har en ganska bra magkänsla för det där. När jag ska vänta. När jag ska agera och fånga möjligheterna som ges.

 

Vilka fantastiska människor jag har haft förmånen att möta, lära känna och bli hjälpt av i detta livet! Är så tacksam för allt. Och alla de stunder där jag trott att saker aldrig någonsin kommer att bli bra, och det plötsligt tänts ett ljus.

 

Tappa aldrig hoppet. Bakom hörnet väntar lyckan. Jag lovar.

 

Du är stark.

 

Du är frisk.

 

Du klarar det här.

 

Du är fantastisk!

 

Du är begåvad.

 

Du kan slappna av.

 

Lita på att allt kommer att bli bra.

 

♥

"Det verkar som att vi söker en viss sorts ganska komplicerad, och således högt stimulerande, inre upplevelse. De flesta av oss vill göra åtminstone något av följande: Tänka mer på meningen med saker och ting, be eller meditera för djupa inre upplevelsers skull, förstå vårt eget psyke, begrunda våra drömmar, uttrycka vårt inre genom konst eller skrift, tänka filosofiskt och använda vår intuition samt att rent allmänt betrakta allt som kan komma upp från vårt undermedvetna eller ner från vårt högre medvetande.

Jag vet inte vart denna tanke kommer att leda mig, förutom till dig. Den kanske kan hjälpa oss att se oss själva som ganska starka vad gäller inre stimulans, att vi kan söka den utan att bli överväldigade. Kanske undertiteln på min första bok skulle ha varit 'Hur du kan blomstra när världen överväldigar dig med dumma, tråkiga saker medan du hellre skulle vilja tänka och känna mer.'"

Elaine N. Aron

Nu har jag arbetat drygt två veckor på mitt nya jobb som

webbredaktör för Haninge kommun (haninge.se).

 

Det finns mycket som jag gillar med mitt nya jobb.
Här är några av de sakerna:

 

 

Den 1 maj hände något. Vädret slog om helt. Från att ha använt min tjocka svarta vinterjacka på Valborg kvällen innan, kunde jag nu gå ut i klänning och tröja. Fantastiskt!

 

Det är otroligt hur mycket vi människor kan påverkas av vädret. Skillnaden inombords mellan sol och blå himmel, och tung grå himmel utan sol är enorm. Så jag är glad nu. Glad och tacksam för Sol och Värme.

Ser fram emot maj, juni, juli och augusti!

 

♥ 

Det jag älskar med Jordbro är att platsen är förort, samtidigt som det är 10 minuter till havet och skärgården, och 30 minuter in till Stockholm centrum. Nära till allt.

 

Även i själva Jordbro finns mycket natur, skogsområden, motionsspår, ett spännande gravfält från järnåldern och en bäck som rinner från norr till söder. Jag älskar ju vatten, och är så tacksam för den där bäcken. Det finns en plats mellan Mjölnartäppan och Djuprännilen där man kan sitta på en liten platå med bänkar precis bredvid bäcken och lyssna på vattnets porlande mellan träden. En perfekt plats för eftertanke.

 

Igår när jag kände mig förtvivlad, invaderad av känslor och riktigt energilös, så sökte jag mig dit. Slog mig ner i mörket och bara lyssnade på vattnet.

 

Naturen är en bra plats att hämta energi. Att landa.

 

Igår när jag satt där så kände jag trädens närvaro. De starka, stabila. De som har stått där stadigt genom alla väder och tider. Jag fann tröst i dem. Jag kände att jag ville vara som dem. Starka rötter djupt ner i jorden. En kraftig stam som står pall för allt. Grenar som sträcker sig mot himlen och löv som dansar i vinden.

Särskilt ett träd pratade med mig där jag satt. Tröstade mig.

Jag kände så mycket kärlek till och från det där trädet.

 

Min pojkvän kom och gjorde mig sällskap efter ett tag. Och när vi skulle gå hemåt igen - även om jag tyckte att det kändes lite pinsamt - så bestämde jag mig för att ge just det där trädet en kram. Och det kändes så bra!

 

Så nu har jag fått en ny vän.

 

Ett träd.

 

♥

Efter ett års arbetssökande fyllt av egna ideella projekt, en hel del soul searching, idéer om att starta eget, kortare projektanställningar, coachutbildning, italienskakurs, en tripp till Spanien och mycket mer... så har jag nu äntligen fått jobb! Och inte vilket jobb som helst, utan ett där jag kan se mig själv stanna en längre tid. Jag har fått jobb som webbredaktör för kommunens hemsida!

 

Jag kommer att arbeta i kommunhuset som är fullt av en massa spännande människor med specialistkompetens inom sina områden, ser så fram emot det. Det ska bli intressant att se hur det är att arbeta för kommunen - som saknar vinstintresse och konkurrans, men samtidigt inte är en ideell organisation. Då kommer jag att ha erfarenhet från både privat, offentlig och ideell sektor. Mångfald berikar!

 

Nu kommer jag att få lära mig en massa nya saker, bidra med det jag redan kan och få vara kreativ, kreativ, kreativ!

 

I LIKE! :D

 

Wish me luck. Börjar den 2 maj.

 

♥

 

 

Som så många gånger förut har den här frågan kommit emellan mig och mitt bloggande. Å ena sidan vurmar jag för privatliv och integritet, å andra sidan anser jag att det skrivna inte blir intressant och avgörande såvida det inte går under huden - både på mig som skriver och på er som läser.

 

Jag ser många fördelar med total öppenhet när det gäller saker vi människor går igenom. Det som inte är riktigt rumsrent. För om vi alla bara var öppna så skulle vi ju snabbt inse att alla fightar sina egna krig och att vi är långt ifrån ensamma med de krig vi själva för. Och då skulle livet bli några snäpp lättare på en gång.

 

Samtidigt ska man vara professionell och unvika att bli sårbar på ett sätt som kan drabba en, och utnyttjas.

 

Svår balansgång det där. Hjärnan säger en sak och hjärtat en annan, som vanligt.

 

Vad tänker ni?

 

♥

 

Ni vet när kommunikationen verkligen fungerar? När ord blir till magi, till nycklar som öppnar låsta dörrar? Det är fan en orgasmisk känsla!

 

Luv it.

 

♥

 

Livet har verkligen sprungit på de sista veckorna. Min pojkvän har kommit hem efter att ha varit borta i tre månader, så nu är jag sambo igen. För en känslomänniska som jag innebär det en invasion av starka känslor som jag behöver stå i och deala med. Växtvärk, minst sagt!

 

Dessutom har jag och Jörn trappat upp arbetet med Omställning Jordbro, och haft möten med Miljöverkstan här i Jordbro samt med projektledare på kommunen för samarbete. Och det ser ljust ut! Redan i maj kommer vi att dra igång arbetet för ett grönare och mer hållbart Jordbro! Det känns meningsfullt och rätt.

 

I veckan träffade jag kopplat till Omställning Jordbro Sophy Elevall - en otroligt inspirerande person med starkt miljöengagemang. Hon är med på båten och kommer att vara en av våra första föreläsare i maj.

 

Förutom det har en idé jag haft en längre tid fått fäste. Ett frö har blivit sått och kan eventuellt växa sig till en anställning. Och samtidigt fick jag igår två jobberbjudanden till min mejl!

 

Jag har haft på känn att det varit på väg. De senaste veckorna har jag vaknat mellan sex och sju på morgonen med  en fantastisk känsla av klarhet och energi. Jag har också mediterat varje dag i två veckor, vilket lett till bättre koncentration och avspänning i kroppen.

 

Jag känner att jag är på rätt väg och den känslan är underbar!

 

Igår var jag också ute och dansade. Finns nog inget bättre lyckopiller än det. :)

 

♥