Den här mycket trösterika texten är hämtad ur boken Någonting bättre är redan på väg av Maria Scherer. Den hjälpte mig mycket en gång i tiden, så jag ville dela den med er.

~

 

En syster utan namn och utan ansikte. En syster som du ofta förnekar eller inte låtsas om. En syster som du inte känner - men ändå känner så väl. Det går en okänd syster vid din sida. En syster som är din själs tvilling och vars röst många gånger är starkare än du tror eller vill kännas vid.

 

En röst som ofta talar om att du inte kan, inte duger, inte är god nog, inte värd att lyckas, att ingen tycker om dig, att ingen vill ha dig.

 

Det går en okänd syster vid din sida.

 

Hon talar till dig - men du låtsas som om det är din egen röst - eller ännu värre - alla andras röst. Alla tycker du är oduglig, ful och misslyckad. Du har ju märkt det själv på sista tiden. Hur så många viker undan och försvinner. Hur alla drömmarna krossas allt snabbare och ligger där som smältande iskristaller i en het och förtärande sol. Och ingenstans finns det träd och vatten att svalka sig vid. Ingenstans finns nåd.

 

Det går en okänd syster vid din sida.

 

Oftast märker du henne knappt. Hon smyger sig på dig både smidigt och försåtligt. Hon väntar där ute i skuggorna och frågetecknen och just när du tycker att du skymtar hoppet och ljuset igen smyger hon sig på dig och slår till.

 

- Det var inte ljuset i din hopplösa tunnel, viskar hon gäckande och drar dig allt längre in i skuggorna.

 

- Det där var bara en blixt och en hägring och snart kommer din själ för alltid att vara inbäddad i ett hotfullt mörker.

 

Det går en okänd syster vid din sida.

 

Vem är hon då? Var kommer hon ifrån? Vad vill hon dig och varför är du så rädd för henne? Varför känns hon så hotfull? Hon är du - och ändå inte du. Hon är den som hugger dig i självkänslans sköraste delar varje gång du fattat ett beslut och bestämt dig för att äntligen bli lycklig och våga älska och våga lyckas.

 

Du tror att du fattar dina beslut i stark och opåverkad ensamhet. Du tror att du är självständig och modigt djärv... men du glömmer henne... din okända syster. Hon är du - men ändå inte du. Hon är din själs spegelbild och din själs okända tvilling. Ni föddes samtidigt - men du växte, utvecklades, lärde dig hantera livet och dina rädslor, medan hon blev kvar.

 

Hon blev kvar i barndomens svartaste rädslor och orättvisor. Hon blev kvar i de dunkla dagarna då du inte hade någon röst eller kraft att försvara dig. Då man hotade dig och anklagade dig och kanske slog dig både fysiskt och psykiskt utan att du kunde göra någonting åt det. Hon stod bredvid och såg all din förnedring och hur man skadade dig. Hon såg hur man knäckte dina vingar, just när du trodde att du kunde lyfta och flyga långt bort och högt ovanför skammen och den förtärande rädslan.

 

Varje gång du känner att du vill be henne gå är det som om alla de gamla bilderna kommer tillbaka. Du är så liten och värnlös och man har brutit dina vingar. Du ligger där som en hjälplös fågelunge på golvet och varje gång du försöker resa dig upp gör det ont.

 

Det går en okänd syster vid din sida.

 

Åren har gått. Du kanske är både vuxen, medelålders eller äldre. Åren har gått och du har lyckats i den yttre världen. Säkert har du varit duktig, arbetsam och flitig. Rädda barn blir ofta de mest ambitiösa och säkert har du kvävt många av de där obehagliga minnena. Och inte skulle väl någon tro att du... som är så effektiv och rationell, så glad och trevlig... inte skulle väl någon tro något annat än framgång om dig... 

 

Men de vet inget om ditt hemliga rum. Det där förseglade rummet utan fönster och utan ljus. Det där hemliga rummet som du går in i ibland och där du ser dig själv som på gamla, bleknande fotografier. Ett litet väluppfostrat barn med solen i ögonen och nystrukna kläder - men med så rädda ögon. Och ibland ser du en skugga, eller en suddig ring - knappt skönjbar - på fotografierna och då vet du att det egentligen är henne du ser. Hon som alltid var med, hon som såg allt och som stannade kvar. Hon som inte vågade bryta med lidandet.

 

Det går en okänd syster vid din sida. 

 

Betrakta henne och möt hennes blick. Se henne - ta in henne och gör henne synlig efter alla dessa år. Hon är ju fortfarande bara ett barn, medan du fick förmånen att växa upp och vända ditt ansikte mot ljuset och framtiden. Hon kommer kanske alltid att finnas där. Hon kommer alltid att känna till saker om dig som ingen annan vet. Hon kommer alltid att andas mycket nära dina mest smärtsamma minnen. Hon kommer alltid att göra ont... som livet självt. Men hon är också din yttersta befrielse. Din yttersta spegling mot en ny himmel och en soluppgång du ännu inte gått in i. Hon är du - och ändå inte du. 

 

Nästa gång hon talar till dig måste du komma ihåg att hon egentligen är ett vettskrämt litet barn som försöker fly sina minnen och få tröst av dig. Hon vill inte skrämma dig - hon vill få tröst och hjälp. Det är inte du som ska vara rädd för henne. Det är du som ska trösta henne och påminna henne om att det inte är så farligt som det ser ut. Det är du som ska påminna henne om ljuset och glädjen.

 

Hon blev kvar - och du gick vidare.

 

De kanske bröt dina vingar - men du lärde dig att flyga igen - trots allt - högre och snabbare...

 

Det går en okänd syster vid din sida.

 

 ~