Psykisk ohälsa = livsutmaningar
Åh jag har så mycket att säga om psykisk ohälsa att jag inte vet var jag ska börja!
För det första vill jag definiera vad psykisk ohälsa är för mig
Psykisk ohälsa handlar för mig om utmaningar i livet. Psykisk ohälsa är helt enkelt livsutmaningar. En person med psykisk ohälsa är en person som dagligen "tvingas" kämpa med sig själv. Psykisk ohälsa är ett känslomässigt lidande. En person med psykisk ohälsa har ofta svårt att hantera livet och relationen till sig själv och andra människor. Psykisk ohälsa beror enligt min uppfattning på en mängd olika faktorer som t ex: gener, sårbarhet (kopplat till ens uppsättning av olika signalsubstanser i hjärnan), uppväxt, relation till föräldrarna och övrig familj (mycket avgörande, eftersom det är där våra identiteter formas), miljö, omgiving, stress (mycket avgörande eftersom stress ofta utlöser psykisk sjukdom) och obearbetade sorger och trauman. En människa med psykisk ohälsa är alltså oftast en människa som varit med om stora påfrestningar i livet. En människa som tvingats vara stark längre än vad kroppen och psyket har resurser för.
För det andra vill jag klargöra följande
Vad jag skriver i den här bloggen är endast mina åsikter. De är visserligen baserade på flera års erfarenhet av psykisk ohälsa (ångest, depression, social fobi), en massa böcker jag läst i ämnet, flera års terapi i olika former, andra människors berättelser som jag fått till mig och även mycket från mina kunskaper i beteendevetenskap. Jag ser mig själv som ett studieobjekt i hur människor formar sin identitet i ett samspel mellan sig själva och omgivningen. Med detta sagt kommer jag aldrig att försöka övertyga någon att tycka som jag eller hävda att min sanning är den enda rätta sanningen. Alla har rätt till sina egna tolkningar, jag delar bara med mig av mina.
För det tredje - till dig som precis fått en psykiatrisk diagnos
Bara för att en läkare har gjort en utredning på dig och tyckt att dina känslor/beteenden/symptom på psykisk ohälsa passar in i en diagnos, så betyder det inte att du är "sjukare" än du var innan du fick diagnosen. En diagnos är bara ett samlingsbegrepp för ett visst beteendemönster. En psykiatrisk diagnos behöver inte vara en livstidsdom, men den kan vara till hjälp när du söker behandling. När du inte längre upplever de symptom som "krävs" för diagnosen, så har du den inte längre. Diagnoserna är frukter av vår tid och det samhällsklimat som råder. Lita på att du själv vet vad som är bäst för dig och låt ingen köra över dig.
För det fjärde vill jag diskutera sjukdomsbegreppet
I vissa fall är det säkert legitimt att tala om psykisk sjukdom. När man mår på ett sätt som blir handikappande i ens vardag ligger det väl nära till hands. Men här vill jag bara säga att hur dåligt jag än mått, när jag legat i fosterställning och svettats och skakat av ångest, eller när jag legat apatisk i sängen dag efter dag helt utan energi - så har jag aldrig sett det som att jag varit sjuk. Hur jag har mått har varit en konsekvens av hur jag levt och saker jag varit med om, och min kropp har hanterat det på det enda sätt den kunnat. Istället för att fokusera på så sjukdomsbegreppet tycker jag att det är otroligt viktigt att se människor som friska, fast kanske då med "sjukliga" reaktioner. Jag är idag mycket tacksam för alla de insikter och lärdomar jag fått av att ha mått som jag har mått. Det har varit en smärtsam men samtidigt spännade resa!
För det femte vill jag uttrycka min åsikt om medicinering av psykisk ohälsa
Det blir mer och mer standard att läkare ordinerar medicin till människor som mår dåligt. Enligt mig är detta endast att prickskjuta symptom, inte att bota orsaken. Och målet måste väl ändå vara att läka en människa i grunden? Gå till botten med varför den mår dåligt och hjälpa den att bearbeta det? I vissa fall är medicinering absolut nödvändigt, t ex när en människa är nära att ta livet av sig eftersom den inte längre står ut med den känslomässiga smärtan. Men spektrumet är mycket brett och jag är övertygad om att det sker en övermedicinering av människor som mår dåligt idag. Ett annat problem med medicinering är att jag tror att det får människor att fastna i en bild av sig själva som sjuka, istället för att se sig själva som modiga människor som möter och tar sig an sina livsutmaningar.
Slutligen vill jag tala om varför jag ser personer med psykisk ohälsa som starkare än andra
Jag menar inte det här på ett nedsättande vis mot "alla andra", utan det jag menar är det här: You never know how strong you are, until being strong is the only choice you have. Alla människor kämpar med att få livet att gå ihop och bli som man vill. Det är ingen lätt match att hinna med familj, jobb, sig själv, träning, hobbys, att ta hand om sin hälsa och diverse vanlig vardagsadministration med handling, tvätt, disk, städning, betala räkningar m.m.. Lider man dessutom av psykisk ohälsa, och därför har svårt att stå ut med sina egna känslor, så känns livet lätt övermäktigt. Kroppen använder otroliga mängder energi för att känna och läka, och man känner sig ofta helt utmattad. Lider man av psykisk ohälsa och förutom det ska hantera alla de vanliga livsutmaningarna måste man vara otroligt stark! Glöm aldrig det! Ofta är utmaningen att orka leva vidare med de känslor man har fullt tillräcklig.
Kärlek!
♥
Kommentarer
Trackback
