Nu hittar du mig på ett nytt ställe!



Här ser ni mig göra yogaposen "trikonasana" vid ett risfält i Ubud, Bali, Indonesien. Oktober 2014.
 
Hahaha skrattar gott när jag läser igenom gamla inlägg här och ser att jag skriver om att jag DENNA gång ska försöka stanna kvar med en blogg. MEN. Jag skapade en ny. De verkar ha ungefär ett års livslängd, mina bloggar.

Nu hittar du mig i alla fall på:

www.sofiekarlstrom.wordpress.com

Jag bloggar också för Föreningen Tilia som jag är engagerad i. Tilia stöttar ungdomar som mår psykiskt dåligt. Läs mer om Tilia på deras hemsida www.foreningentilia.se.

 

Jag litar på livet och universum

Hittills i mitt liv har universum alltid gett mig det jag behöver för att ta mig framåt på min väg. Och med universum så menar jag världen, människor, situationer, möjligheter... allt som dyker upp i rätt ögonblick, när jag är redo och mogen för nästa steg. Och jag har en ganska bra magkänsla för det där. När jag ska vänta. När jag ska agera och fånga möjligheterna som ges.
 
Vilka fantastiska människor jag har haft förmånen att möta, lära känna och bli hjälpt av i detta livet! Är så tacksam för allt. Och alla de stunder där jag trott att saker aldrig någonsin kommer att bli bra, och det plötsligt tänts ett ljus.
 
Tappa aldrig hoppet. Bakom hörnet väntar lyckan. Jag lovar.
 
 

Affirmationer

Du är stark.
 
Du är frisk.
 
Du klarar det här.
 
Du är fantastisk!
 
Du är begåvad.
 
Du kan slappna av.
 
Lita på att allt kommer att bli bra.
 

Om högkänsliga personer (HSP)

"Det verkar som att vi söker en viss sorts ganska komplicerad, och således högt stimulerande, inre upplevelse. De flesta av oss vill göra åtminstone något av följande: Tänka mer på meningen med saker och ting, be eller meditera för djupa inre upplevelsers skull, förstå vårt eget psyke, begrunda våra drömmar, uttrycka vårt inre genom konst eller skrift, tänka filosofiskt och använda vår intuition samt att rent allmänt betrakta allt som kan komma upp från vårt undermedvetna eller ner från vårt högre medvetande.

 

Jag vet inte vart denna tanke kommer att leda mig, förutom till dig. Den kanske kan hjälpa oss att se oss själva som ganska starka vad gäller inre stimulans, att vi kan söka den utan att bli överväldigade. Kanske undertiteln på min första bok skulle ha varit 'Hur du kan blomstra när världen överväldigar dig med dumma, tråkiga saker medan du hellre skulle vilja tänka och känna mer.'"

 

Elaine N. Aron

Maj 2010

Mitt nya jobb som är så JAG

Nu har jag arbetat drygt två veckor på mitt nya jobb som
webbredaktör för Haninge kommun (haninge.se).
 
Det finns mycket som jag gillar med mitt nya jobb.
Här är några av de sakerna:
 
  • 9 min resväg med buss från dörr till dörr
  • flextid 09.30-15.30
  • möjlighet att arbeta hemifrån
  • bra lön
  • trevliga kollegor
  • min chef är en kvinna
  • fräscha, ljusa lokaler
  • sjöutsikt från våning 6
  • delar arbetsplats med makthavarna i
    kommunen = möjlighet att påverka inifrån
  • kommunhuset är fullt av kunniga, spännande
    människor
  • nära till sjön Rudan där jag t.ex. kan äta
    min lunch
  • nära till Haninge centrum
  • nära till pendeltåget som går in till Stockholm C
  • gratis gym i huset och en kollega att träna med
  • ett kreativt arbete där jag får arbeta med
    text, bild och layout i syfte att sprida viktig
    information till Haninges invånare och
    underlätta deras liv = bra syfte!
  • jag får inblick i allt som händer i kommunen
  • jag är ansvarig för informationen om Jordbrodialogen (medborgardialogen i Jordbro som jag var aktiv i förra året)
  • jag är ansvarig för informationen om ett nytt projekt om psykisk ohälsa!

Välkomna Sol och Värme

 
Den 1 maj hände något. Vädret slog om helt. Från att ha använt min tjocka svarta vinterjacka på Valborg kvällen innan, kunde jag nu gå ut i klänning och tröja. Fantastiskt!
 
Det är otroligt hur mycket vi människor kan påverkas av vädret. Skillnaden inombords mellan sol och blå himmel, och tung grå himmel utan sol är enorm. Så jag är glad nu. Glad och tacksam för Sol och Värme.

Ser fram emot maj, juni, juli och augusti!
 
♥ 

Om att bli kompis med ett träd

 
Det jag älskar med Jordbro är att platsen är förort, samtidigt som det är 10 minuter till havet och skärgården, och 30 minuter in till Stockholm centrum. Nära till allt.
 
Även i själva Jordbro finns mycket natur, skogsområden, motionsspår, ett spännande gravfält från järnåldern och en bäck som rinner från norr till söder. Jag älskar ju vatten, och är så tacksam för den där bäcken. Det finns en plats mellan Mjölnartäppan och Djuprännilen där man kan sitta på en liten platå med bänkar precis bredvid bäcken och lyssna på vattnets porlande mellan träden. En perfekt plats för eftertanke.
 
Igår när jag kände mig förtvivlad, invaderad av känslor och riktigt energilös, så sökte jag mig dit. Slog mig ner i mörket och bara lyssnade på vattnet.
 
Naturen är en bra plats att hämta energi. Att landa.
 
Igår när jag satt där så kände jag trädens närvaro. De starka, stabila. De som har stått där stadigt genom alla väder och tider. Jag fann tröst i dem. Jag kände att jag ville vara som dem. Starka rötter djupt ner i jorden. En kraftig stam som står pall för allt. Grenar som sträcker sig mot himlen och löv som dansar i vinden.

Särskilt ett träd pratade med mig där jag satt. Tröstade mig.

Jag kände så mycket kärlek till och från det där trädet.
 
Min pojkvän kom och gjorde mig sällskap efter ett tag. Och när vi skulle gå hemåt igen - även om jag tyckte att det kändes lite pinsamt - så bestämde jag mig för att ge just det där trädet en kram. Och det kändes så bra!
 
Så nu har jag fått en ny vän.
 
Ett träd.
 

Jag har fått jobb!

Efter ett års arbetssökande fyllt av egna ideella projekt, en hel del soul searching, idéer om att starta eget, kortare projektanställningar, coachutbildning, italienskakurs, en tripp till Spanien och mycket mer... så har jag nu äntligen fått jobb! Och inte vilket jobb som helst, utan ett där jag kan se mig själv stanna en längre tid. Jag har fått jobb som webbredaktör för kommunens hemsida!
 
Jag kommer att arbeta i kommunhuset som är fullt av en massa spännande människor med specialistkompetens inom sina områden, ser så fram emot det. Det ska bli intressant att se hur det är att arbeta för kommunen - som saknar vinstintresse och konkurrans, men samtidigt inte är en ideell organisation. Då kommer jag att ha erfarenhet från både privat, offentlig och ideell sektor. Mångfald berikar!
 
Nu kommer jag att få lära mig en massa nya saker, bidra med det jag redan kan och få vara kreativ, kreativ, kreativ!
 
I LIKE! :D
 
Wish me luck. Börjar den 2 maj.
 
 
 

Var går gränsen?

Som så många gånger förut har den här frågan kommit emellan mig och mitt bloggande. Å ena sidan vurmar jag för privatliv och integritet, å andra sidan anser jag att det skrivna inte blir intressant och avgörande såvida det inte går under huden - både på mig som skriver och på er som läser.
 
Jag ser många fördelar med total öppenhet när det gäller saker vi människor går igenom. Det som inte är riktigt rumsrent. För om vi alla bara var öppna så skulle vi ju snabbt inse att alla fightar sina egna krig och att vi är långt ifrån ensamma med de krig vi själva för. Och då skulle livet bli några snäpp lättare på en gång.
 
Samtidigt ska man vara professionell och unvika att bli sårbar på ett sätt som kan drabba en, och utnyttjas.
 
Svår balansgång det där. Hjärnan säger en sak och hjärtat en annan, som vanligt.
 
Vad tänker ni?
 

The magic of words

 
Ni vet när kommunikationen verkligen fungerar? När ord blir till magi, till nycklar som öppnar låsta dörrar? Det är fan en orgasmisk känsla!
 
Luv it.
 

Snapshots of life

 

För ett år sen hade jag precis börjat umgås med han som idag är min pojkvän efter att jag hittat hans postavi i min trappuppgång

 

För två år sen var jag med om den starkaste återföreningen i mitt liv och ett helt livs pusselbitar föll på plats

 

För tre år sen hade jag precis påbörjat mitt drömuppdrag som journalist i Nicaragua

 

För fyra år sen var jag ute på backpackerresa i Centralamerika

 

För fem år sen hade jag precis gjort slut med min dåvarande pojkvän efter sex års förhållande, och fått panikångest

 

Tiden går och livet förändras... dag för dag.

 

Livet leker och det är påsk

 
Livet har verkligen sprungit på de sista veckorna. Min pojkvän har kommit hem efter att ha varit borta i tre månader, så nu är jag sambo igen. För en känslomänniska som jag innebär det en invasion av starka känslor som jag behöver stå i och deala med. Växtvärk, minst sagt!
 
Dessutom har jag och Jörn trappat upp arbetet med Omställning Jordbro, och haft möten med Miljöverkstan här i Jordbro samt med projektledare på kommunen för samarbete. Och det ser ljust ut! Redan i maj kommer vi att dra igång arbetet för ett grönare och mer hållbart Jordbro! Det känns meningsfullt och rätt.
 
I veckan träffade jag kopplat till Omställning Jordbro Sophy Elevall - en otroligt inspirerande person med starkt miljöengagemang. Hon är med på båten och kommer att vara en av våra första föreläsare i maj.
 
Förutom det har en idé jag haft en längre tid fått fäste. Ett frö har blivit sått och kan eventuellt växa sig till en anställning. Och samtidigt fick jag igår två jobberbjudanden till min mejl!
 
Jag har haft på känn att det varit på väg. De senaste veckorna har jag vaknat mellan sex och sju på morgonen med  en fantastisk känsla av klarhet och energi. Jag har också mediterat varje dag i två veckor, vilket lett till bättre koncentration och avspänning i kroppen.
 
Jag känner att jag är på rätt väg och den känslan är underbar!
 
Igår var jag också ute och dansade. Finns nog inget bättre lyckopiller än det. :)
 
 

Love lifts us up where we belong

Den som ändå kunde beskriva vad kärlek är, och hur den fungerar. Allt jag vet är att kärleken har en otrolig läkande kraft. Det är en kraft som ständigt förundrar mig.
 
Allt är energi, så även känslor. Någon sa till mig en gång "Känslor är bara känslomässig energi" och det ledde till ett aha-moment för mig. Känslor är som vågor i havet. De kan vara mjuka och lätta och smeka din kropp, men de kan också vara brutala och slå dig. Det är olika känslosensationer att uppleva. Oavsett vilket så förändrar vågorna inte vem du är i ditt hjärta.
 
Eftersom våra känslor oftast inte uppkommer endast av situationen vi är i, utan pga de situationer vi har varit i tidigare i våra liv, är det viktigt att låta känslor finnas i kroppen. Att vi "mår dåligt" i  ångest och depression är enligt mig ett tecken på att vi börjar må bra. Kroppen känner istället för att förtränga och lagra. Ett utrensningsarbete har påbörjats.
 
Jag har en CD med mindfulnessövningar på som jag lyssnar till ibland. Första gången jag hörde den fastnade jag för den här meningen:
 
Det du känner, är det du känner just nu.
 
Jag minns att jag först irriterat tänkte att, "det är ju självklart". Men när jag tänkte efter lite till så insåg jag vilken visdom det ligger i den meningen. För mig handlar den meningen om att inte förneka, inte fly, inte mildra och dämpa - utan att faktiskt vila i acceptansen inför vad man just nu upplever.
 
Det innebär också en tillit till att allt är precis som det ska vara - en tillit till att våra kroppar vet vad de håller på med.
 
Våra kroppar är självläkande. Och bästa förutsättningarna för läkande får de när vi ser till att de får lagom med sömn, näringsrik mat, fysisk motion, mental träning och tid för avslappning. Och självklart, massor med kärlek.
 

Det går att bli frisk, det går att bli bra

Jag lovar.
 
Jag var lamslagen av panik i flera år...
 
...men nu är den borta.
 

Udda jobb, roliga erfarenheter

Kom bara och tänka på några udda jobb jag haft under åren...
 
  • Ett av mina första jobb var att gå fram och tillbaka mellan Plattan och Hötorget i Stockholm och göra reklam för Wedins Skor. Iklädd en björndräkt. Mitt i sommaren. Fy fan vad det var varmt! Och som jag dansade med pundarna på Plattan... :)
  • När jag var tonåring hade jag några vänner som jobbade för Medborgarskolan som då hade ett event inför jul. Jag gick dit för att hälsa på mina vänner, och upptäckte då att kön till ansiktsmålningen som de hade var otroligt lång och att många barn och föräldrar stod och suckade. Jag erbjöd mig då att hoppa in och hjälpa till - och blev sen anställd som ansiktsmålare! Sommaren därpå höll jag i en hel veckas kurs i ansiktsmålning för barn.
  • När jag pluggade i Spanien när jag var 19 år gick jag och min kompis Ingrid till en optiker för att titta på färglinser - och blev erbjudna modelljobb. Samma kväll kom vi tillbaka till butiken efter stängning och ägaren tog några bilder på oss med upphetsad andning och gubbäckelblick. Som tack fick vi varsitt par färglinser.
 
RSS 2.0