Skavfötters i en fängelsesäng
Jag studerar dig. Hur dina ögon rör sig när du pratar. Hur dina händer skapar sin egen musik, snabbt och långsamt, högt och lågt. Hur fingrarna vrids i luften och berättar sin egen berättelse. "Älskade lilla vän", tänker jag med hela mitt hjärta. "Hur hamnade du här?". Vi ligger skavfötters i din fängelsesäng. Jag trodde aldrig att jag skulle ligga i en fängelsesäng. Fängelse liksom. Vilken jävla grej... Så mytomspunnet och så skrämmande i fantasin... Men så vardagligt i verkligheten... med kaffebryggaren som puttrar i köket, lappen som säger "Du är inte hemma - diska efter dig", och skogränsen med alla grönvitrandiga plasttofflor. Allt ljust björkträ. Utanför fönstret är vinterhimlen frisk och ljust blå, sjön är täckt av is och snö och jag pratar om rädslan för att släppa in människor allra närmast. Jag pratar om medberoende. Vi ställer frågor som hänger kvar i luften, i rymden. Du tar upp Zahiren, boken av vår husgud Paulo Coelho, och säger att det jag sa fick dig att tänka på något du läste... Du läser ett stycke för mig. Jag lyssnar mer på din röst än på vad du säger. Den är så trygg. Den vaggar mig. Jag börjar bli trött. "Lyssnar du?" frågar du. "Mmm..." svarar jag. Och du läser vidare. Jag vilar i din närhet. Jag slappnar av. Vi är på väg mot okänt mål, men vi är på väg tillsammans. Vi har redan tagit oss långt... Vi vet att imorgon kan allt vara borta... vi är sånna där... men idag är vi tillsammans. Idag är vi tillsammans.
När jag kommer hem läser jag brevet du gav mig.
"Jag längtar att få rätta till resten o sen börja bygga upp livet på riktigt, så vi kan resa runt o allmänt mår bra. yani lycklig."
Yani.
Lycklig.
♥
Kommentarer
Trackback
