Lycklig i själen för att jag minns och för att jag höll ut
Kom precis hem från mötet med min självhjälpsgrupp. Den är så bra och fin. Det var en tjej där som mådde jättedåligt idag. Alltså nu snackar vi jag-kanske-tar-livet-av-mig-imorgon-dåligt. Hennes delning påminde mig om var jag var för drygt två år sen, med panikångest och djup depression. Och hur långt därifrån jag är i dag.
Efter mötet gav jag henne en lång, lång kram och sa: "Håll ut. Det kommer att bli bra även om det inte känns så just nu. Håll ut. Det kommer inte alltid att vara så här". Det kändes som att jag sa det lika mycket till henne, som till mig själv för två år sen.
Med tårarna rinnande sa hon: "Jag vill inte dö, jag vet bara inte hur länge till jag orkar leva så här. Men jag har hopp... eller i alla fall en längtan efter hopp."
Så kan det vara. En längtan efter hopp kan vara det som håller oss kvar i livet.
Så skört.
Håll ut.
Det kommer inte alltid att vara så här.
♥
Kommentarer
marie
Tack för trösterika ord! Tar dem till mej, fast denna dag känns som PISS!
Svar:
SOFIES BLOGG
Trackback
