Tack, tack, tack...

Gryningen fotad från toppen av vulkanen Acatenango i Guatemala, 3 976 m.ö.h.
 
 
Kom hem från en myskväll hos Ingrid för ett tag sen. Fastnade bakom snöröjningen på motorvägen och åkte 2 mil i 30 km/h. Positivt tänkande: härligt att kunna sitta här och lyssna på musik lite längre. Sitter vaken nu mitt i natten och känner mig så väldigt tacksam för att jag gjort den här resan jag gjort. Alla berg jag bestigit. Alla träsk jag vadat igenom. Alla öknar som jag tagit mig igenom en dag i taget. Jag bryr mig inte längre om vad andra tycker och tänker om mig. De definierar inte mig.

JAG definierar mig och det är FRIHET.
 
 
Så här vacker var jag när jag besteg vulkan!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0