Dagens Nina och tankar om olika terapiformer
Här har ni den - dagens seriestrip av min idol Nina Hemmingsson.
När det gäller behandling av depression och ångest upplever jag det som att den etablerade vården har ett standardrecept: medicin och KBT (kognitiv beteendeterapi). Det är vad som rekommenderas av de forskare som ägnar sig åt att utreda vilka behandlingsformer som ger bäst effekt, och ses som beprövade och pålitliga behandlingar.
Jag håller inte helt med. Eftersom jag läst mycket om antidepressiv och SSRI-medicin, vet jag att de här preparaten är långt ifrån "säkra". Forskarna vet att de fungerar, men inte exakt hur, inte vilka mediciner som passar vilken person eller vilka bieffekter de har, på kort och lång sikt. Dessutom upplever jag av egen erfarenhet att sådana mediciner "stänger av" just de känslor som man behöver bearbeta för att komma vidare i sitt tillfrisknande. Men självklart kan medicin också ibland vara skillnaden mellan liv och död, och är då absolut nödvändig. Var och en bestämmer självklart vad som känns rätt för just dem.
När det gäller KBT är jag också skeptisk. Jag vet att KBT har varit mycket framgångsrikt för många, särskilt vid fobier, men tror inte att det är den bästa terapiformen för alla. Jag tycker att KBT har fått för mycket plats, vilket jag tror beror på att det är en terapi som lanserats som en "quick fix". Kritikerna hävdar att det är att prickskjuta symptom, istället för att bearbeta orsaken - och där är jag böjd att hålla med. KBT är "mind over matter".
Jag tror att många skulle bli hjälpta på ett mer varaktigt sätt av exempelvis DBT (dialektisk beteendeterapi), där det fokuseras på fyra olika moment: "medveten närvaro, hantera relationer, reglera känslor och att stå ut när det är svårt." (wikipedia.se). Den här terapin passar människor som upplever att de är slavar för sina starka känslor.
En annan terapiform som jag tycker är grymt intressant är psykosyntes (läs mer här), som kallats "en psykologi med själ och vilja". Här betonas samspelet mellan själ, sinne, känslor och intellekt. Terapin går ut på att finna sitt centrum, sitt Högre Jag, och att skapa balans mellan de olika delarna av ens personlighet.
Den tredje och sista terapiformen jag skulle vilja tipsa om är den som hjälpt mig mest, nämligen existentiell psykoterapi. Det är en terapi med filosofiska inslag som fokuserar på våra livsvillkor och de val vi kan göra inom de ramar som finns. I den existentiella terapin ses ångest och depression inte som sjukdomar som ska medicineras, utan som naturliga konsekvenser av de liv vi levt. Genom att göra nya val och börja leva annorlunda, kommer vi också att må annorlunda.
Kort sammanfattat skulle jag vilja säga: don efter person. Olika passar olika, det gäller att lyssna på sin egen magkänsla!
Kort sammanfattat skulle jag vilja säga: don efter person. Olika passar olika, det gäller att lyssna på sin egen magkänsla!
♥
Kommentarer
Trackback
