Om att vara arbetssökande
Jag är högskoleutbildad journalist och etnolog. Jag har flera års arbetserfarenhet inom information, är kunnig inom mycket (hbt-frågor, srhr-frågor, rasism och diskriminering, psykisk ohälsa, mänskliga rättigheter m.m.), kan webbpublicering, layout, bildredigering, har goda vitsord från tidigare chefer och utlandserfarenhet.
Hur blev det så? Jo, det var så att jag hamnade på en liten arbetsplats med endast fem anställda där chefen bidrog till en mycket påfrestande arbetsmiljö. Samtliga anställda mådde mycket psykiskt dåligt pga hans verbala påhopp och hans ständiga kritik. Tydligen har det här företaget alltid haft svårt att behålla personal, och nu var vi tre personer som sa upp oss inom loppet av några månader. Ytterligare en sa upp sig ett halvår senare.
Men så blev det inte.
Det visade sig vara skitsvårt att få ett nytt jobb, speciellt eftersom jag som arbetssökande snabbt tappade energi, motivation och dagliga rutiner. Ekonomin gick i botten så klart och jag hade inte längre råd att sköta om mitt yttre på samma sätt som innan, med shopping och frisörbesök. Jag blev mer tillbakadragen, började undvika sociala situationer med nya människor för att det kändes pinsamt att tala om att jag är arbetslös osv. Det har blivit en ond cirkel!
PS. Det bör tilläggas att jag tror att allting händer av en anledning, och att den här tiden som arbetslös också utvecklat mig på många sätt. Så i det här känner jag ändå positivitet och tacksamhet, hur cheezy det än låter.
Tack så mycket återigen för ett jättebra inlägg! Jag känner verkligen igen mig i mycket; jag har också en högskoleexamen, min senaste (och fasta) anställning var jobbig på flera olika sätt och vis och det var tur att den anställningen upphörde (för snart fyra månader sedan) för den var nedbrytande för mig. Jag tycker att du gjorde helt rätt som valde att avsluta din anställning! Du hade verkligen försökt att påverka den till det bättre och när det inte fungerade så gjorde du det enda rätta! Det finns inget jobb i världen som är värt att riskera hälsan för! Kom ihåg att förr eller senare så kommer du att få jobbnapp; det löser sig alltid! Det är ju tufft att vara arbetssökande och man känner att jobb-självförtroendet urholkas mer och mer ju längre tiden går. Men min erfarenhet sedan tidigare arbetslöshet är att förr eller senare så får man ju jobbnapp, fast jag vet att det kan kännas hopplöst ibland. Jag känner så väl igen mig i det här med att tappa motivation, energi och rutiner! För egen del så ska jag på en jobbintervju nu på fredag så då gäller det att försöka att utstråla självsäkerhet/självförtroende samt göra en bra intervju.
